Galicien

Just nu ligger vi i en marina i Muros. Nu har äntligen värmen kommit till nordvästra Spanien. Vi har nu tillbringat drygt två veckor i området sedan vi landade i A Coruna. 

Denna stad var en positiv överraskning. I den gamla stadskärnan, alldeles intill ”vår” marina, finns det otroligt många bilfria stenlagda gator och gränder med restauranger, caféer, butiker mm. Det var ett myllrande folkliv och atmosfären var vänlig och behaglig. Utmed vattnet finns en storlagen esplanad. Man kan gå eller cykla många många kilometer bort till det stora fyrtornet Torre Hercules och vidare runt udden ända till playa Riazor. 

Vi träffade flera svenska seglare här. En kväll var nio stycken ute på sta’n och tog en öl. Vi lär sammanstråla med flera av dem längre framöver. Vi träffade också Hendrik och Maja igen. 

Galicien är ett fisk och skaldjursmecka. Vi lyckades dock inte uppleva någon kulinarisk sensation på restaurang (antagligen otur). Själv är ibland bäste dräng. Med inköpt fisk från butikens mycket välsorterade fiskavdelning lagade vi en fantastisk måltid i båten. Vi vet inte vad det var för fisk vi åt. Översättningen på Google sade ”plywood”. 

Det är alltid kul och intressant att uppleva andra kulturer. Vi har bl.a. förundrats över snabbköpskassorna i Skottland och Irland. Här i Spanien har vi stiftat bekantskap med den Spanska myggan. Den Spanska myggan är inte alls som den Svenska. Den Spanska är nästan ljudlös. Den visar sig ytterst sällan och fjantar inte heller runt en tänd lampa. Det är en listig gynnare som slår till när man sover. Trots att vi stänger till innan vi tänder ljuset blir vi inte kvitt dem. Eftersom de så ostört får smaska på vårt blod, ibland med en touch av Rioja misstänker vi att de etablerats sig här i båten och föder tusentals nya små myggor som vi skall försörja.

Efter fem dygn seglade vi vidare. I lugnt väder tog vi oss 50 nm längs Costa de Morte. Vi ankrade två dygn utanför Camarinas. Vi badade och jag kollade att det inte hade börjat växa på propellern. Den var slät och fin. Vi provade även den nyinköpta gummibåten. Ekipaget med likaledes ny 6 hk motor levde dock inte riktigt upp till förväntningarna. Den skulle kunna plana med två personer, men det gjorde den inte. 

Nu ligger vi alltså i Muros. Idag to vi bussen till Santiago de Compostela. Jättekatedral och pilgrimsvandrare präglade staden. Saluhallen var intressant men svulstiga katedraler är väl egentligen sådär.

I de flesta marinor måste man ha egen slang med sig för att slippa fylla vattentanken med dunkar. Detta hade inte vi. Vi köpte dock en i A Coruna. En mjuk en som inte tog någon p lats alls. Vid första tankningen flög munstycket av och fastnade i påfyllnlngsröret på båten. Gun är dock slug och lyckades med list och teknik fiska upp den igen.

Vi ligger kvar i morgon och om vädret är ok blir det några ankringsdagar innan vi seglar till Portugal.

Torre Hercules
A Coruna
Lyktstolpar på esplanaden i A Coruna
På väg ut och käka. Madeleine,Jonas och Gun.
Vilken restaurang skall vi välja?
Många klappade denna mage
Härliga vinrankor i
A Coruna
Ankring vid Camarinas
Xenia❤️
Mycket sallad på ankaret
Cabo Finistere
Spaniens västligaste udde
På väg in till Muros
Santiago de Compostela
Saluhall i Santiago de Compostela

 

Det kryllar av dessa fiskar i hamnarna. Jättejurror?
Muros
Båtar som vittjar musselodlingarna

 

Biscaya

Biscaya

Vi startade överseglingen från Crosshaven till A Coruna (ca 510 nm) torsdagen 2/8 kl 19. Beräkningen var att komma fram till A Coruna under dagen på måndag 6/8. Vindprognosen sade att vi skulle få måttlig vind från sydväst under natten för att sedan fortsätta vrida mot väst, nordväst och nord under överfarten. Vindprognosen som vi kontinuerligt laddade ned med satellittelefonen stämde hela tiden otroligt bra med verkligheten. Vindstyrkan var dock alltid lite högre. 

Vi tuggade oss ut för motor i kraftig motström från Crosshaven. Efter en timme kunde vi hissa segel och segla på kurs mot Spanien. Dimman var tät och vågorna från den  starka vinden tidigare hade inte lagt sig, så första natten blev lite obekväm.

Delfiner har dock en förmåga att underhålla oss människor. I den kraftiga marelden for de som upplysta projektiler runt båten.

När det blir mörkt känns det som att båten rusar fram. Man tittar framöver och inser att det är meningslöst. Man ser ju ändå ingenting. Det gäller att ha förtröstan och att lita på att allt är ok. 

Nästa morgon lättade dimman, vinden vred mot nordväst och vi kunde senare spira ut genuan och undanvind för första gången. Natten blev lugn vågorna blev snällare.Framåt morgonen klarnade det upp och solen började titta fram mellan molnen. Resten av dagen blev helt fantastisk. Satte spinnaker på förmiddagen. Vinden var stabil med perfekt vinkel. En stor flock med delfiner simmade runt båten. Vi fick också se när de åt lunch. Det såg väldigt intensivt ut när de på något sätt samarbetade för att ringa in fisken på ett litet område. Som grädde på moset så kom det också valar. Först Grindvalar (tror vi) och sedan  såg jag en större val och lite senare när jag tyvärr var nere i ruffen såg Gun en en riktigt stor val som visade hela sin hydrodynamiska lekamen alldeles nära.

Allt har dock ett pris. Vi glömde i upphetsningen att förbereda oss inför nästa natt. Man bör ju försöka att sova lite för att klara av nattvakterna.Alltså blev natten lite jobbig. Det blev korta pass på ca två timmar vardera. Gun tog första vakten. Hon väckte mig och sa att vi måste nog reva. Vinden hade ökat till 12- 14 m/s vi gick i 8-10 knop med bara genua. Vågorna var dessutom korta höga och oregelbundna. Hur f-n kan det bli så på öppet hav flera tusen meter djupt? Vi rullade in nästan hela genuan och sparade bara en liten flik. Farten gick ner till 4-5 knop och allt blev mycket behagligare. 

Det finns dock grader i helvetet. En gammal seglarkompis (Oscar Karlsson) seglade Volvo Ocean Race, och på södra oceanen i ”the roaring foarthies”, när elen slutade att fungera. De rusade fram i 25 knop i mörkret utan instrument och var livrädda.

Vi har alltmer förstått hur viktigt det är att autopiloten fungerar. Man styr nästan aldrig för hand, och när man gör det är det väldigt svårt att hålla en rak kurs.

Nästa dag, eller snarare på natten korsade vi farleden för de stora fartyg som passerar norra Spanien från och till Engelska kanalen. Återigen blev det dimma. Man ser ju dock alla fartyg via AIS och hoppas att de ser oss (trodde vi). Vi passerade nära ett containerfartyg och jag anropade på VHF. -We are passning you port on port. -Can you ser us?

-Yes we have sen you on the radar for a long time. -Can you ser us on the AIS?

-No we can’t. 

Kommersiella fartyg har AIS transponder typ A och fritidsbåtar typ B. Tydligen stänger en del fartyg av B-transpondrar. Det känns ju sådär.En lärdom är att man måste ha full koll själv.

En anan lärdom är att alltid reva innan man tror att det behövs, (framför allt på natten).

Resten av resan mot A Coruna blev lugn. Vinden minskade ,dimman lättade och sista biten körde vi motor i stiltje. 

Vi kom fram klockan 2 på dagen, ungefär som planerat. Vi var inte speciellt trötta, så efter en ankarläggare tog vi en promenad i sta’n. Det verkar vara en trevlig stad med väldigt många bilfria gator och gränder. 

Trots att vi kommit till Spanien har vi inte samma fantastiska sommarvärme som i Sverige. 

Båtgrannen Rab från Shetland lämnade Crosshaven strax innan oss
Sjökojen förberedd
Fin kvällssegling
Det var inte alltid så här lugnt
Trött medpassagerare mitt ute på Biscaya.
A Coruna i dis.
Dags att förbereda med fendrar och tampar.

Irland – Spanien dygn 2

Det var en stjärnklar andra natt och sol hela dagen idag. Fina vindar akterifrån på 4–7m/s. Satte spinnackern på förmiddagen och den får sitta uppe tills solen går ned.  Havet har visat sig från sin allra bästa sida och vi har det jättebra.

Crosshaven

Seglingen från Kilmore Quay till Crosshaven (ca 70nm) var lite stökig. Dikt bidevind som varierade mellan 4-12 m/s och stora oregelbundna vågor gjorde seglingen till ett litet träningspass. Vi fick mycket övning i att reva,slå ut revet och reva igen. Det var ändå skönt att kunna segla ett bra stycke efter all motorkörning på tidigare etapper.

En bit framför oss hade vi båten Frida, med ett ungt Tyskt par, Maya och Hendrik, som vi träffade i Kilmore Quay. När de närmade sig Crosshaven fick de plötsligt vind på över 20 m/s. Dom varnade oss på VHF. Vi tog ned seglen och körde motor sista biten. Vi fick inte den vinden, men var tacksamma för varningen. 

Det är trevligt att återse Crosshaven 17 år efter att vi (Gun Anja och jag) var här i samband med Laser Master VM. Vi ligger i en liten marina med tillhörande båtvarv. Vi  blev mottagna av Rab och Gerald som vinkade in oss. Vi fick ligga utanpå Geralds båt. Gerald bor i sin båt här och Rab är nog den enda utländska gästbåten här förutom vi. Han kommer från Shetland. 

Crosshaven har inte förändrats mycket. Pitch and putt banan som vi spelade ett par gånger på då är dock tyvärr flyttad. När vi var här sist låg den utmed klippkanten mot havet med mycket vackra vyer. Myndigheterna stängde den 2005 för att de ansåg att det var för farligt. 

Royal Cork Yacht Club, som ligger här, anses vara världens äldsta segelklubb med anor från tidigt 1700-tal. Många av de aktiva seglarna är ute på mästerskap och dylikt, men seglarskola med barn är i full gång. Många kappsejsningar blir det när de länsar ut ur hamnen. En dag blåste det över 15 ms i byarna, men några gick ut ändå. 

I morse när vi satt i sittbrunnen och åt frukost fick vi besök av Irländska tullen. Dom ville se pass, båtpapper och veta var vi hade varit och vart vi skulle. Mannen var artig och trevlig och lämnade efter 5 minuter.

Nu har vi legat här i fem dygn och är nu sugna på att ta oss över Biscaya. Vädret har inte varit lämpligt för översegling, men det ser bättre ut om ett par dagar. Håller prognosen så seglar vi på fredag.

Av rapporterna hemifrån verkar det som att ni längtar efter lite regn och svalka. Detta har vi gott om här, så vi njuter så mycket vi kan. I Spanien och verkar det vara lika eländigt varmt som i Sverige. 

Idag har vi pysslat lite med båten och i morgon handlar vi lite extra mat inför överfarten.

Blött men gött
Grannen Gerald hjälper till att mecka med solpanelen.
Gott om båtar
Segelklubben
Crosshaven. Vattnet på väg ut.
Lite skeptisk
Inget vidare!
Hjärtliga hälsningar
Märkligt system i matkassan. Minimalt med utrymme för varorna.
Första brödbaket
Det blev riktigt bra
Fin backswing
Hole in one?
Regnig onsdag
Hoppas att cyklarna tål vatten.

 

 

Mot Irlands sydkust

”Seglingen” söderut från Howth utanför Dublin blev som så ofta hittills motorkörning. Det blev en rätt kort etapp. Efter ca 30 nm gick vi in till Wicklow. Vi var nog den enda gästbåten. Vi lade till på insidan av en lång pir. Där låg ett par tre obebodda segelbåtar. Vi kollade hur dom hade ordnat med förtöjningslinor. Man åker upp och ner med tidvattnet 3-4 meter, så det gäller att planera med längd och placering.

Stället var inte pittoreskt men inte heller dött. Fiskebåtar och mindre lastfartyg var i full aktivitet längre in i hamnen. 

Wicklow hade lite oväntat mer att erbjuda oss nyfikna besökare. Lite senare simmade 40-50 simmare runt i den rätt stora yttre hamnen. Den tidigare lite ödsliga piren fylldes med badande barn, fiskare med spön och flanörer med hundar.

En man bättrade på en av sina drygt 50 målningar av fartyg som han målat längs muren på piren. Han började måla där 1976.

De många crawlande simmarna visade sig vara triatleter på träningsläger. De och de barnens badande höll på till kl 9-10 på kvällen. 

En Irländsk kvinna som pratade svenska berättade att alla var exhalterade över den fantastiska sommaren. 20+ i luften och 17 grader i vattnet. Här simmar man i havet året om. På vintern har de visserligen våtdräkt, män ändå!

Inspirerade av friskusarna i Wiklow hoppade vi i vattnet vid nästa hamn. Denna låg runt hörnet på Irlands sydkust och heter  Kilmore Quays. Här badar man i Atlanten.

Kilmore Quays är en by med väldigt många fiskebåtar. De flesta fiskar kammusslor.

Efter snart tre dygn här är vi sugna på att segla vidare, och siktar i morgon på att komma till Crosshaven utanför Cork. Det skall bli ett trevligt återseende. Där seglade jag för första gången Laser Master VM 2001.

Piren i Wicklow
Pigga simmare
Mannen som målar fartyg
Svensk båt
Pent!
Fiskebåtar i Kilmore Quays
Fler fiskebåtar
Här ligger vi
Scallops road
Snart torrsatt och klar för rengöring
Nymålad och snart sjösatt

Bangor på Nord Irland och Peel på Isle of Man

Vi startade på morgonen från Ballycastle för att få medström och drygt 40 nm till Bangor avverkades snabbt. Bangor ligger strax utanför Belfast och vi tog tåget in dit. Fin ”liten” stad. Vi var på utställning i stadshuset som handlade om Nord Irlands historia, en mycket utförlig utställning i 18 rum. Fackföreningar ,politik, hall of fame med kända irländare såsom Van Morrison, George Best och mycket mera.

Bangor lockade dock inte till en längre vistelse. Efter två nätter seglade vi över till Isle of Man. Vi siktade på hamnen i Peel, som ligger på öns västsida.På slutet blev det tjock dimma och vågbrytaren dök helt plötsligt upp framför oss. Vi fick hålla undan för en liten båt som låg och dörjde. Man kan bara gå in i hamnen mellan två timmar före och två timmar efter högvatten. En liten gångbro öppnas och under den finns en klaff som öppnas och sedan stängs efter fyra timmar. Sedan flyter båtarna så käckt i hamnen trots ebben. Efter vi lagt till  gick vi till hamnkontoret. På vägen tillbaks såg vi den lilla båten som dörjde vid hamninloppet. Han hade en spann med makrill i båten. Frågade om vi kunde köpa. Hur många frågade mannen. Två blir bra. Han hade en liten plastpåse i fickan som han vecklade upp och började fylla med makrill. Stopp! Det räcker med två. När vi frågade vad det kostade ville han absolut inte ha betalt. Vi festade på nyfiskad fådd makrill, och det kändes nästan som hemma.

Peel är en väldigt lugn och trevlig liten by. Vi promenerade, cyklade ,var på museum och jag gick en runda på golfbanan. Det hade inte regnat på fem veckor så det var väldigt torrt. Greenerna var dock väldigt fina (och svåra).

Efter tre dygn lämnade vi Peel och seglade tillbaka över till Irland. Vi landade i Howth utanför Dublin. Marinan ägs av segelklubben här, så det liknar på många sätt GKSS hamn i Långedrag. Här pågår en regatta med Laserjollar. I morgon tar vi oss vidare söderut.

 

 

Meck med vattenfilter.
Belfast City Hall
Hallen i Stadshuset
City Hall
City Hall
Titanic byggdes i Belfast
Hamninloppet i Peel
Hamninloppet vid lågvatten
Fådda makrillar.
Invånare på Peel Castle.
Långliggare
Här tar man det försiktigt.
Jag tror att jag leder
Fräck färg på vattnet på Irländska sjön.
Howth marina med Lasrar i bakgrunden.

Islay och Ballycastle

Innan vi lämnade marinan på ön Kerrera så tankade vi lite extra mycket vatten. 

Vattnet där är källvatten och är mycket gott.

Vi seglade söderut mot Islay och fick för första gången känna på de kraftiga tidvattenströmmarna. På sjökortet ser man inte hur stark strömmen kan bli i de smalare sunden. Norr om Jura fick vi drygt fyra knops motström. Vi tuggade oss igenom för motor. När det breddade ut minskade strömmen markant.

Lite senare fick vi 7-10 m/s från nordväst, strömmen vände vi forsade på mot 

Port Ellen på Islay. 

Vi anlände vid åttatiden på kvällen. Mötte en båt som tecknade att hamnen var full. Vi blev lite oroade men det gick bra att ligga utanpå en Irländsk träskuta. 

Islay är känt för sina whiskydestillerier. Vi besökte Laphroaig. Det var intressant trots att jag hade mycket svårt att förstå den unga guiden som pratade mycket fort på dialekt. Köpte en flaska som faktiskt var lite billigare än på systemet.

En förutsättning för whiskyproduktion skall vara god tillgång på bra vatten. Dricksvattnet i Port Ellen var dock inget vidare (klorerat). Vi är väldigt glada över dunkarna med källvatten från Kerrera. 

Vi cyklade runt i omgivningarna, provade lokalt vin gjort på rabarber, björnbär och korn. Låter lite konstigt, men det var helt ok. Vi var på pub och såg England förlora mot Kroatien till Skottarnas stora förtjusning. Ett par hade till och med på sig Kroatiska tröjor. 

Det finns en golfbana här där man pga ombyggnad av hotellet sänkt greenfee med 50% till 65 pund. Om jag vinner på lotto så kommer jag kanske hit igen när hotellet är klart, tar ett par rundor och kopplar av efteråt med en 37 år gammal Port Ellen whisky för ca 30000kr.

Destilleriet lades ned 1983 men tillverkar fortfarande malt som bl.a levereras till Laphroaig.

Efter tre dagar på Islay tog vi oss över till Ballycastle på Nordirland (ca30nm).

Ingen vind, så det blev motor igen. Vi hade planerat för medström men vid Rathlin Island vek strömmen av och blev emot. Det borde jag räknat ut.

Det är lite svårt att förstå tidvattnet. Här är skillnaden mellan 0,5-1 meter mellan låg och hög. 90 nm härifrån ligger Isle of Man mellan Irland och England. Där är skillnaden 6 m. Skönt att slippa detta hemma.

Vi ligger helt stilla (känns som att båten är nedgrävd i sand) i denna lilla skyddade hamn. 

Igår tog vi bussen till Giant’s Causeway. Märkliga stenformationer som bildades när basalt stelnade vid vulkanutbrott.

 

Port Ellen
Vinprovning
I Bowmore har man byggt en rund kyrka så att djävulen inte skall kunna gömma sig i ett hörn.
Han håller nog till här någonstans.
Islay
Mätta sälar
Giant’s Causway
Fler stenar
Vi var inte ensamma

 

 

 

 

Oban

Efter att ha slussat ut ur kanalen gick vi drygt 30 nm till Oban. Vinden i näsan. Vi seglade en bit men gav upp och satte på motorn. Det har blivit rätt mycket motorkörning hittills , men förhoppningsvis blir det mer segling framöver. Vi ligger i en marina på ön Kerrera utanför Oban. Marinan ordnar med gratis transport till sta’n varje timme. Turen tar 10 minuter.

Vi var på en pub och såg Sverige-England. Skottarna gick inte man ur huse för att se på England. De som var där jublade inte när England gjorde mål, jag tror att dom hejade på Sverige. Tyvärr hjälpte det inte. Vi  hoppar över destilleriet här och sparar den turistfällan tills vi kommer till Islay om ett par dagar.

Här ligger vi.
Promenad på Kerrera
Träffade de här sötnosarna på vägen.
Två av väldigt många får på ön.
Här har det varit klippning.
Väntar på transport till marinan
På väg till båten med båten.

Kaledonien kanalen

Vi anlände till Inverness och blev uppvärmda av oväntad Skotsk högsommarvärme. Efter att sovit ut stannade vi ytterligare två dagar i Inverness. Promenerade runt i staden, provianterade och träffade två trevliga tjejer som planerar segla jorden runt i sin HR34 Too-Ticki.

Lika skön som värmen var för oss, lika plågsam var den för de Skotska kanalbroarna. Hettan fick dem att svälla så att de ej gick att öppna. Både i Inverness och i Fort Augustus (andra änden på Loch Ness) stötte vi på detta problem. Längre fram berättade en slussvakt stolt att man lagt ner en massa pengar på de kommande broarna för att undvika problemet, så är det bara (fingers crossed) att köra. Vem har sagt att Skottar är snåla?

Färdiggnällt! Kanalpersonalen var jättetrevliga och naturen fantastisk. Böljande gröna bergssidor kantade kanal och sjöar. Vi badade i Loch Ness och tyckte båda att vi kände något som kittlade fotsulorna. Nessie var på lekhumör. Stannade till för lunch i Loch Oich vid ruinen av Invergarry Castle. En  engelsk dam berättade hemska historier om klanstrider och avhuggna huvuden på pålar. McAbert.

Inslussning i kanalen

Solen bränner
Meander först sen Xenia
Bad med Nessie
Spinnakersegling i Loch Ness
Slusstrappan i Fort Augustus
Loch Oich
Ben Nevis
Vattenfall i slussen

 

 

Nordsjön

Seglingen över Nordsjön gick bra. Vinden varierade mellan 0 och 9 m/s. Det blev många timmar motorgång men fler med fin segling.  Första natten tjock dimma och stiltje. Fick delfinbesök i dimman. Vinden kom tidigt på morgonen och sen var det segling nästan hela vägen till Inverness.

Passerade oljefälten andra natten.
Solnedgång på Nordsjön