Sista dagarna i Galicien

Efter Muros seglade till Portonovo i en ria(vik) längre söderut. Vi hade tänkt att ankra. Det var dock så många ”badbåtar” som ankrat så det var svårt att hitta någon bra plats. Vi lade oss i marinan. Hamnen var inte inte så pittoresk, men personalen trevlig. Det var en livlig hamn med aktiviteter hela tiden. Dykare, kanotister ,seglare ,vattenskoter och standup paddling. Och på kvällen fick vi se en utter komma simmande akter om båten. 

Det pågick en sommarfestival från tisdag t.o.m. lördag. Spanjorerna sparar inte på krutet när det är fest. Rätt som det var smällde det av bomber i luften. Detta pågick i omgångar både morgon, middag och kväll. Det var livemusik från två scener, tivoli med otroligt hög musik och ljudeffekter från varje attraktion. En veritabel kakafoni. 

Klockan tolv på kvällen var det ett mycket mäktigt fyrverkeri. Fullt ös i femton minuter.

En dag var det en stor marknad med massor med stånd. Det var rätt likt en svensk marknad typ Nossebro. 

Vi stötte på en procession som gick genom staden ( Procesion del Carmen). Vi förstod inte hela innebörden, men det var säckpipor, trummor, dansare, helgon, blåsorkester,allvarliga män i mörka kostymer och mycket mer. När det hela avslutades nere vid hamnen så slutade man med med tio minuters bombkaskad. En del mammor höll för öronen på sina barn.

Portonovo blev en intressant och lite omtumlande upplevelse. 

På lördagen seglade vi en kort bit längre in i ”rian”. Vi ankrade utanför Combarro.

Där avnjöt vi skaldjursläckerheten Percebe, som vi inhandlat på fiskmarknaden i Portonovo.

Combarro var en mycket pittoresk liten by. Vi tog dingen in till hamnen och åt en god fiskmiddag. Även här var det procession som avslutades vid restaurangen. Här var det mycket lugnare och utan bomber.

Redan nästa dag seglade vi till Baiona, som blev sista hamnen i Galicien.

Som kanske framgår så tycker vi att vistelsen i Galicien har varit mycket trevlig.

Nu skall det bli spännande att besöka Portugal.

Skaldjursodlingar
Båt som skördar skadjursodlingar.
Sommarfest Portonovo
Marknad i Portonovo
Portonovo
Combarro
Percebe. Visst ser dom lite läskiga ut.
Det är det där uppe man äter.
Lite vardag i turistbyn.

Galicien

Just nu ligger vi i en marina i Muros. Nu har äntligen värmen kommit till nordvästra Spanien. Vi har nu tillbringat drygt två veckor i området sedan vi landade i A Coruna. 

Denna stad var en positiv överraskning. I den gamla stadskärnan, alldeles intill ”vår” marina, finns det otroligt många bilfria stenlagda gator och gränder med restauranger, caféer, butiker mm. Det var ett myllrande folkliv och atmosfären var vänlig och behaglig. Utmed vattnet finns en storlagen esplanad. Man kan gå eller cykla många många kilometer bort till det stora fyrtornet Torre Hercules och vidare runt udden ända till playa Riazor. 

Vi träffade flera svenska seglare här. En kväll var nio stycken ute på sta’n och tog en öl. Vi lär sammanstråla med flera av dem längre framöver. Vi träffade också Hendrik och Maja igen. 

Galicien är ett fisk och skaldjursmecka. Vi lyckades dock inte uppleva någon kulinarisk sensation på restaurang (antagligen otur). Själv är ibland bäste dräng. Med inköpt fisk från butikens mycket välsorterade fiskavdelning lagade vi en fantastisk måltid i båten. Vi vet inte vad det var för fisk vi åt. Översättningen på Google sade ”plywood”. 

Det är alltid kul och intressant att uppleva andra kulturer. Vi har bl.a. förundrats över snabbköpskassorna i Skottland och Irland. Här i Spanien har vi stiftat bekantskap med den Spanska myggan. Den Spanska myggan är inte alls som den Svenska. Den Spanska är nästan ljudlös. Den visar sig ytterst sällan och fjantar inte heller runt en tänd lampa. Det är en listig gynnare som slår till när man sover. Trots att vi stänger till innan vi tänder ljuset blir vi inte kvitt dem. Eftersom de så ostört får smaska på vårt blod, ibland med en touch av Rioja misstänker vi att de etablerats sig här i båten och föder tusentals nya små myggor som vi skall försörja.

Efter fem dygn seglade vi vidare. I lugnt väder tog vi oss 50 nm längs Costa de Morte. Vi ankrade två dygn utanför Camarinas. Vi badade och jag kollade att det inte hade börjat växa på propellern. Den var slät och fin. Vi provade även den nyinköpta gummibåten. Ekipaget med likaledes ny 6 hk motor levde dock inte riktigt upp till förväntningarna. Den skulle kunna plana med två personer, men det gjorde den inte. 

Nu ligger vi alltså i Muros. Idag to vi bussen till Santiago de Compostela. Jättekatedral och pilgrimsvandrare präglade staden. Saluhallen var intressant men svulstiga katedraler är väl egentligen sådär.

I de flesta marinor måste man ha egen slang med sig för att slippa fylla vattentanken med dunkar. Detta hade inte vi. Vi köpte dock en i A Coruna. En mjuk en som inte tog någon p lats alls. Vid första tankningen flög munstycket av och fastnade i påfyllnlngsröret på båten. Gun är dock slug och lyckades med list och teknik fiska upp den igen.

Vi ligger kvar i morgon och om vädret är ok blir det några ankringsdagar innan vi seglar till Portugal.

Torre Hercules
A Coruna
Lyktstolpar på esplanaden i A Coruna
På väg ut och käka. Madeleine,Jonas och Gun.
Vilken restaurang skall vi välja?
Många klappade denna mage
Härliga vinrankor i
A Coruna
Ankring vid Camarinas
Xenia❤️
Mycket sallad på ankaret
Cabo Finistere
Spaniens västligaste udde
På väg in till Muros
Santiago de Compostela
Saluhall i Santiago de Compostela

 

Det kryllar av dessa fiskar i hamnarna. Jättejurror?
Muros
Båtar som vittjar musselodlingarna

 

Biscaya

Biscaya

Vi startade överseglingen från Crosshaven till A Coruna (ca 510 nm) torsdagen 2/8 kl 19. Beräkningen var att komma fram till A Coruna under dagen på måndag 6/8. Vindprognosen sade att vi skulle få måttlig vind från sydväst under natten för att sedan fortsätta vrida mot väst, nordväst och nord under överfarten. Vindprognosen som vi kontinuerligt laddade ned med satellittelefonen stämde hela tiden otroligt bra med verkligheten. Vindstyrkan var dock alltid lite högre. 

Vi tuggade oss ut för motor i kraftig motström från Crosshaven. Efter en timme kunde vi hissa segel och segla på kurs mot Spanien. Dimman var tät och vågorna från den  starka vinden tidigare hade inte lagt sig, så första natten blev lite obekväm.

Delfiner har dock en förmåga att underhålla oss människor. I den kraftiga marelden for de som upplysta projektiler runt båten.

När det blir mörkt känns det som att båten rusar fram. Man tittar framöver och inser att det är meningslöst. Man ser ju ändå ingenting. Det gäller att ha förtröstan och att lita på att allt är ok. 

Nästa morgon lättade dimman, vinden vred mot nordväst och vi kunde senare spira ut genuan och undanvind för första gången. Natten blev lugn vågorna blev snällare.Framåt morgonen klarnade det upp och solen började titta fram mellan molnen. Resten av dagen blev helt fantastisk. Satte spinnaker på förmiddagen. Vinden var stabil med perfekt vinkel. En stor flock med delfiner simmade runt båten. Vi fick också se när de åt lunch. Det såg väldigt intensivt ut när de på något sätt samarbetade för att ringa in fisken på ett litet område. Som grädde på moset så kom det också valar. Först Grindvalar (tror vi) och sedan  såg jag en större val och lite senare när jag tyvärr var nere i ruffen såg Gun en en riktigt stor val som visade hela sin hydrodynamiska lekamen alldeles nära.

Allt har dock ett pris. Vi glömde i upphetsningen att förbereda oss inför nästa natt. Man bör ju försöka att sova lite för att klara av nattvakterna.Alltså blev natten lite jobbig. Det blev korta pass på ca två timmar vardera. Gun tog första vakten. Hon väckte mig och sa att vi måste nog reva. Vinden hade ökat till 12- 14 m/s vi gick i 8-10 knop med bara genua. Vågorna var dessutom korta höga och oregelbundna. Hur f-n kan det bli så på öppet hav flera tusen meter djupt? Vi rullade in nästan hela genuan och sparade bara en liten flik. Farten gick ner till 4-5 knop och allt blev mycket behagligare. 

Det finns dock grader i helvetet. En gammal seglarkompis (Oscar Karlsson) seglade Volvo Ocean Race, och på södra oceanen i ”the roaring foarthies”, när elen slutade att fungera. De rusade fram i 25 knop i mörkret utan instrument och var livrädda.

Vi har alltmer förstått hur viktigt det är att autopiloten fungerar. Man styr nästan aldrig för hand, och när man gör det är det väldigt svårt att hålla en rak kurs.

Nästa dag, eller snarare på natten korsade vi farleden för de stora fartyg som passerar norra Spanien från och till Engelska kanalen. Återigen blev det dimma. Man ser ju dock alla fartyg via AIS och hoppas att de ser oss (trodde vi). Vi passerade nära ett containerfartyg och jag anropade på VHF. -We are passning you port on port. -Can you ser us?

-Yes we have sen you on the radar for a long time. -Can you ser us on the AIS?

-No we can’t. 

Kommersiella fartyg har AIS transponder typ A och fritidsbåtar typ B. Tydligen stänger en del fartyg av B-transpondrar. Det känns ju sådär.En lärdom är att man måste ha full koll själv.

En anan lärdom är att alltid reva innan man tror att det behövs, (framför allt på natten).

Resten av resan mot A Coruna blev lugn. Vinden minskade ,dimman lättade och sista biten körde vi motor i stiltje. 

Vi kom fram klockan 2 på dagen, ungefär som planerat. Vi var inte speciellt trötta, så efter en ankarläggare tog vi en promenad i sta’n. Det verkar vara en trevlig stad med väldigt många bilfria gator och gränder. 

Trots att vi kommit till Spanien har vi inte samma fantastiska sommarvärme som i Sverige. 

Båtgrannen Rab från Shetland lämnade Crosshaven strax innan oss
Sjökojen förberedd
Fin kvällssegling
Det var inte alltid så här lugnt
Trött medpassagerare mitt ute på Biscaya.
A Coruna i dis.
Dags att förbereda med fendrar och tampar.

Irland – Spanien dygn 2

Det var en stjärnklar andra natt och sol hela dagen idag. Fina vindar akterifrån på 4–7m/s. Satte spinnackern på förmiddagen och den får sitta uppe tills solen går ned.  Havet har visat sig från sin allra bästa sida och vi har det jättebra.

Crosshaven

Seglingen från Kilmore Quay till Crosshaven (ca 70nm) var lite stökig. Dikt bidevind som varierade mellan 4-12 m/s och stora oregelbundna vågor gjorde seglingen till ett litet träningspass. Vi fick mycket övning i att reva,slå ut revet och reva igen. Det var ändå skönt att kunna segla ett bra stycke efter all motorkörning på tidigare etapper.

En bit framför oss hade vi båten Frida, med ett ungt Tyskt par, Maya och Hendrik, som vi träffade i Kilmore Quay. När de närmade sig Crosshaven fick de plötsligt vind på över 20 m/s. Dom varnade oss på VHF. Vi tog ned seglen och körde motor sista biten. Vi fick inte den vinden, men var tacksamma för varningen. 

Det är trevligt att återse Crosshaven 17 år efter att vi (Gun Anja och jag) var här i samband med Laser Master VM. Vi ligger i en liten marina med tillhörande båtvarv. Vi  blev mottagna av Rab och Gerald som vinkade in oss. Vi fick ligga utanpå Geralds båt. Gerald bor i sin båt här och Rab är nog den enda utländska gästbåten här förutom vi. Han kommer från Shetland. 

Crosshaven har inte förändrats mycket. Pitch and putt banan som vi spelade ett par gånger på då är dock tyvärr flyttad. När vi var här sist låg den utmed klippkanten mot havet med mycket vackra vyer. Myndigheterna stängde den 2005 för att de ansåg att det var för farligt. 

Royal Cork Yacht Club, som ligger här, anses vara världens äldsta segelklubb med anor från tidigt 1700-tal. Många av de aktiva seglarna är ute på mästerskap och dylikt, men seglarskola med barn är i full gång. Många kappsejsningar blir det när de länsar ut ur hamnen. En dag blåste det över 15 ms i byarna, men några gick ut ändå. 

I morse när vi satt i sittbrunnen och åt frukost fick vi besök av Irländska tullen. Dom ville se pass, båtpapper och veta var vi hade varit och vart vi skulle. Mannen var artig och trevlig och lämnade efter 5 minuter.

Nu har vi legat här i fem dygn och är nu sugna på att ta oss över Biscaya. Vädret har inte varit lämpligt för översegling, men det ser bättre ut om ett par dagar. Håller prognosen så seglar vi på fredag.

Av rapporterna hemifrån verkar det som att ni längtar efter lite regn och svalka. Detta har vi gott om här, så vi njuter så mycket vi kan. I Spanien och verkar det vara lika eländigt varmt som i Sverige. 

Idag har vi pysslat lite med båten och i morgon handlar vi lite extra mat inför överfarten.

Blött men gött
Grannen Gerald hjälper till att mecka med solpanelen.
Gott om båtar
Segelklubben
Crosshaven. Vattnet på väg ut.
Lite skeptisk
Inget vidare!
Hjärtliga hälsningar
Märkligt system i matkassan. Minimalt med utrymme för varorna.
Första brödbaket
Det blev riktigt bra
Fin backswing
Hole in one?
Regnig onsdag
Hoppas att cyklarna tål vatten.