Mot Irlands sydkust

”Seglingen” söderut från Howth utanför Dublin blev som så ofta hittills motorkörning. Det blev en rätt kort etapp. Efter ca 30 nm gick vi in till Wicklow. Vi var nog den enda gästbåten. Vi lade till på insidan av en lång pir. Där låg ett par tre obebodda segelbåtar. Vi kollade hur dom hade ordnat med förtöjningslinor. Man åker upp och ner med tidvattnet 3-4 meter, så det gäller att planera med längd och placering.

Stället var inte pittoreskt men inte heller dött. Fiskebåtar och mindre lastfartyg var i full aktivitet längre in i hamnen. 

Wicklow hade lite oväntat mer att erbjuda oss nyfikna besökare. Lite senare simmade 40-50 simmare runt i den rätt stora yttre hamnen. Den tidigare lite ödsliga piren fylldes med badande barn, fiskare med spön och flanörer med hundar.

En man bättrade på en av sina drygt 50 målningar av fartyg som han målat längs muren på piren. Han började måla där 1976.

De många crawlande simmarna visade sig vara triatleter på träningsläger. De och de barnens badande höll på till kl 9-10 på kvällen. 

En Irländsk kvinna som pratade svenska berättade att alla var exhalterade över den fantastiska sommaren. 20+ i luften och 17 grader i vattnet. Här simmar man i havet året om. På vintern har de visserligen våtdräkt, män ändå!

Inspirerade av friskusarna i Wiklow hoppade vi i vattnet vid nästa hamn. Denna låg runt hörnet på Irlands sydkust och heter  Kilmore Quays. Här badar man i Atlanten.

Kilmore Quays är en by med väldigt många fiskebåtar. De flesta fiskar kammusslor.

Efter snart tre dygn här är vi sugna på att segla vidare, och siktar i morgon på att komma till Crosshaven utanför Cork. Det skall bli ett trevligt återseende. Där seglade jag för första gången Laser Master VM 2001.

Piren i Wicklow
Pigga simmare
Mannen som målar fartyg
Svensk båt
Pent!
Fiskebåtar i Kilmore Quays
Fler fiskebåtar
Här ligger vi
Scallops road
Snart torrsatt och klar för rengöring
Nymålad och snart sjösatt

Bangor på Nord Irland och Peel på Isle of Man

Vi startade på morgonen från Ballycastle för att få medström och drygt 40 nm till Bangor avverkades snabbt. Bangor ligger strax utanför Belfast och vi tog tåget in dit. Fin ”liten” stad. Vi var på utställning i stadshuset som handlade om Nord Irlands historia, en mycket utförlig utställning i 18 rum. Fackföreningar ,politik, hall of fame med kända irländare såsom Van Morrison, George Best och mycket mera.

Bangor lockade dock inte till en längre vistelse. Efter två nätter seglade vi över till Isle of Man. Vi siktade på hamnen i Peel, som ligger på öns västsida.På slutet blev det tjock dimma och vågbrytaren dök helt plötsligt upp framför oss. Vi fick hålla undan för en liten båt som låg och dörjde. Man kan bara gå in i hamnen mellan två timmar före och två timmar efter högvatten. En liten gångbro öppnas och under den finns en klaff som öppnas och sedan stängs efter fyra timmar. Sedan flyter båtarna så käckt i hamnen trots ebben. Efter vi lagt till  gick vi till hamnkontoret. På vägen tillbaks såg vi den lilla båten som dörjde vid hamninloppet. Han hade en spann med makrill i båten. Frågade om vi kunde köpa. Hur många frågade mannen. Två blir bra. Han hade en liten plastpåse i fickan som han vecklade upp och började fylla med makrill. Stopp! Det räcker med två. När vi frågade vad det kostade ville han absolut inte ha betalt. Vi festade på nyfiskad fådd makrill, och det kändes nästan som hemma.

Peel är en väldigt lugn och trevlig liten by. Vi promenerade, cyklade ,var på museum och jag gick en runda på golfbanan. Det hade inte regnat på fem veckor så det var väldigt torrt. Greenerna var dock väldigt fina (och svåra).

Efter tre dygn lämnade vi Peel och seglade tillbaka över till Irland. Vi landade i Howth utanför Dublin. Marinan ägs av segelklubben här, så det liknar på många sätt GKSS hamn i Långedrag. Här pågår en regatta med Laserjollar. I morgon tar vi oss vidare söderut.

 

 

Meck med vattenfilter.
Belfast City Hall
Hallen i Stadshuset
City Hall
City Hall
Titanic byggdes i Belfast
Hamninloppet i Peel
Hamninloppet vid lågvatten
Fådda makrillar.
Invånare på Peel Castle.
Långliggare
Här tar man det försiktigt.
Jag tror att jag leder
Fräck färg på vattnet på Irländska sjön.
Howth marina med Lasrar i bakgrunden.

Islay och Ballycastle

Innan vi lämnade marinan på ön Kerrera så tankade vi lite extra mycket vatten. 

Vattnet där är källvatten och är mycket gott.

Vi seglade söderut mot Islay och fick för första gången känna på de kraftiga tidvattenströmmarna. På sjökortet ser man inte hur stark strömmen kan bli i de smalare sunden. Norr om Jura fick vi drygt fyra knops motström. Vi tuggade oss igenom för motor. När det breddade ut minskade strömmen markant.

Lite senare fick vi 7-10 m/s från nordväst, strömmen vände vi forsade på mot 

Port Ellen på Islay. 

Vi anlände vid åttatiden på kvällen. Mötte en båt som tecknade att hamnen var full. Vi blev lite oroade men det gick bra att ligga utanpå en Irländsk träskuta. 

Islay är känt för sina whiskydestillerier. Vi besökte Laphroaig. Det var intressant trots att jag hade mycket svårt att förstå den unga guiden som pratade mycket fort på dialekt. Köpte en flaska som faktiskt var lite billigare än på systemet.

En förutsättning för whiskyproduktion skall vara god tillgång på bra vatten. Dricksvattnet i Port Ellen var dock inget vidare (klorerat). Vi är väldigt glada över dunkarna med källvatten från Kerrera. 

Vi cyklade runt i omgivningarna, provade lokalt vin gjort på rabarber, björnbär och korn. Låter lite konstigt, men det var helt ok. Vi var på pub och såg England förlora mot Kroatien till Skottarnas stora förtjusning. Ett par hade till och med på sig Kroatiska tröjor. 

Det finns en golfbana här där man pga ombyggnad av hotellet sänkt greenfee med 50% till 65 pund. Om jag vinner på lotto så kommer jag kanske hit igen när hotellet är klart, tar ett par rundor och kopplar av efteråt med en 37 år gammal Port Ellen whisky för ca 30000kr.

Destilleriet lades ned 1983 men tillverkar fortfarande malt som bl.a levereras till Laphroaig.

Efter tre dagar på Islay tog vi oss över till Ballycastle på Nordirland (ca30nm).

Ingen vind, så det blev motor igen. Vi hade planerat för medström men vid Rathlin Island vek strömmen av och blev emot. Det borde jag räknat ut.

Det är lite svårt att förstå tidvattnet. Här är skillnaden mellan 0,5-1 meter mellan låg och hög. 90 nm härifrån ligger Isle of Man mellan Irland och England. Där är skillnaden 6 m. Skönt att slippa detta hemma.

Vi ligger helt stilla (känns som att båten är nedgrävd i sand) i denna lilla skyddade hamn. 

Igår tog vi bussen till Giant’s Causeway. Märkliga stenformationer som bildades när basalt stelnade vid vulkanutbrott.

 

Port Ellen
Vinprovning
I Bowmore har man byggt en rund kyrka så att djävulen inte skall kunna gömma sig i ett hörn.
Han håller nog till här någonstans.
Islay
Mätta sälar
Giant’s Causway
Fler stenar
Vi var inte ensamma

 

 

 

 

Oban

Efter att ha slussat ut ur kanalen gick vi drygt 30 nm till Oban. Vinden i näsan. Vi seglade en bit men gav upp och satte på motorn. Det har blivit rätt mycket motorkörning hittills , men förhoppningsvis blir det mer segling framöver. Vi ligger i en marina på ön Kerrera utanför Oban. Marinan ordnar med gratis transport till sta’n varje timme. Turen tar 10 minuter.

Vi var på en pub och såg Sverige-England. Skottarna gick inte man ur huse för att se på England. De som var där jublade inte när England gjorde mål, jag tror att dom hejade på Sverige. Tyvärr hjälpte det inte. Vi  hoppar över destilleriet här och sparar den turistfällan tills vi kommer till Islay om ett par dagar.

Här ligger vi.
Promenad på Kerrera
Träffade de här sötnosarna på vägen.
Två av väldigt många får på ön.
Här har det varit klippning.
Väntar på transport till marinan
På väg till båten med båten.

Kaledonien kanalen

Vi anlände till Inverness och blev uppvärmda av oväntad Skotsk högsommarvärme. Efter att sovit ut stannade vi ytterligare två dagar i Inverness. Promenerade runt i staden, provianterade och träffade två trevliga tjejer som planerar segla jorden runt i sin HR34 Too-Ticki.

Lika skön som värmen var för oss, lika plågsam var den för de Skotska kanalbroarna. Hettan fick dem att svälla så att de ej gick att öppna. Både i Inverness och i Fort Augustus (andra änden på Loch Ness) stötte vi på detta problem. Längre fram berättade en slussvakt stolt att man lagt ner en massa pengar på de kommande broarna för att undvika problemet, så är det bara (fingers crossed) att köra. Vem har sagt att Skottar är snåla?

Färdiggnällt! Kanalpersonalen var jättetrevliga och naturen fantastisk. Böljande gröna bergssidor kantade kanal och sjöar. Vi badade i Loch Ness och tyckte båda att vi kände något som kittlade fotsulorna. Nessie var på lekhumör. Stannade till för lunch i Loch Oich vid ruinen av Invergarry Castle. En  engelsk dam berättade hemska historier om klanstrider och avhuggna huvuden på pålar. McAbert.

Inslussning i kanalen

Solen bränner
Meander först sen Xenia
Bad med Nessie
Spinnakersegling i Loch Ness
Slusstrappan i Fort Augustus
Loch Oich
Ben Nevis
Vattenfall i slussen

 

 

Nordsjön

Seglingen över Nordsjön gick bra. Vinden varierade mellan 0 och 9 m/s. Det blev många timmar motorgång men fler med fin segling.  Första natten tjock dimma och stiltje. Fick delfinbesök i dimman. Vinden kom tidigt på morgonen och sen var det segling nästan hela vägen till Inverness.

Passerade oljefälten andra natten.
Solnedgång på Nordsjön