19 dagar på Atlanten

Ä

Vi seglade iväg från ankarviken vid Pasito Blanco på södra Gran Canaria den 22/11. Vi blev ljudligt avvinkade av vännerna i viken.

Vi lämnar Pasito Blanco

 

Att segla över Atlanten i en liten segelbåt är både fascinerande och kanske lite 

skrämmande. Det fascinerande är att man i ett litet flytetyg, som dessutom är ett hem, kan ta sig fram så långt. Det som är skrämmande är inte svårt att föreställa sig. Om man börjar fundera kan ju mycket  hända som gör att man hamnar i ett besvärligt läge. Överseglingen har varit ett bra tillfälle att lära sig att inte bekymra sig över saker som man ändå inte kan göra någonting åt. När man susar fram i mörkret på natten är det bara att ha förtröstan på att allt skall gå bra. Antagligen är det mycket farligare att köra bil en höstkväll.

Solnedgång

 

Vi har förberett oss länge för att undvika problem, och peppar peppar så har det hittills gått väldigt bra. Båten har skött sig utmärkt, inget har gått sönder och vi har hållit oss friska.

Fulladdat med frukt

Det har varit många lustfyllda stunder med härlig segling i fina vindar. I början av seglingen lyste månen upp i natten. Stjärnhimlarna var fantastiska. Men mesta delen av tiden har varit mer hårt och inte alltid så behagligt arbete för att ta sig fram.

Det gungar ordentligt mycket hela tiden. Man förvandlas till levande gyron med rätt att ta spjärn. Ibland överraskas man av att båten gör en häftig rörelse och så dunsar man in i nåt hårt. Av farliga saker som kan hända så ligger nog detta rätt högt på listan. 

På nätterna revade vi alltid

Vid ett tillfälle när Gun höll på att värma mjölk för att göra filmjölk så kom en av de värsta rullningarna på hela resan. Gun dunsade in i navbordet, mjölken skvimplade över och två tallrikar for ner på durken varav en gick i kras. Jag tittade ner och såg Gun ligga bland porslinssplitter och mjölk. Som tur var gick fallet bra och enda sviten blev en porslinsflisa i foten.

Vi har alltid varit fastspända med säkerhetssele redan från trappan upp till sittbrunnen. Det var nödvändigt att veta att den som hade vakt var säkrad för att kunna sova lugnt.

Det var mörkt nästan halva dygnet. Nätterna kändes långa och vi var ofta trötta. Vi försökte få sex timmars sammanhängande sömn per dygn. Vissa dygn blev det dock kortare pass. Att lyssna på ljudböcker gjorde nattpassen mer drägliga.

Det är väldigt glest mellan båtarna på Atlanten. Mer än 95% av tiden så såg man inga båtar vare sig visuellt eller på AIS. Trots detta lyckades vi mitt i natten komma på kollisionskurs med en båt utan AIS ca 250 nm nordväst om Kap Verde. Vi girade 40 ˚ och passerade fartyget på några hundra meters avstånd. 

När man bor i Grundsund borde man vara en rackare på att fiska. Detta gäller tyvärr inte oss. Vi fick dock bockat av fiskeriet med en guldmakrill på ca 4 kg.

Flygfiskar var det väldigt gott om. Varje dag var det en eller flera som hade landat i båten. En gång blev jag träffad av en, som tur var inte i huvudet.

Flygfisk
Liten flygfisk

Tre dagar efter oss startade den stora kappseglings och cruisingeskadern ARC ( Atlantic Rally for Cruisers). När vi närmade oss Karibien så började de snabbaste båtarna komma i kapp. Med fyra dagar kvar på resan blev vi uppropade på VHF. 

”Hej Gun och Anders, nu är ni allt bra långt ifrån Grundsund.” Det visade sig vara en kompis ”Boman” som seglade på en Moore 55. Han tog några bilder på oss. Det skall bli spännande att se dem. En mycket osannolik händelse.

De sista dagarna råkade vi ut för ett antal squalls. Dessa liknar åskoväder (dock oftast utan blixtar), med regn och mycket vind. De rör sig västerut och oftast på natten. De är över på 20-30 minuter. Vi fick som mest 18 m/s.

Snart blåser det upp

Vi såg ljusen från Martinique på natten 11/12 och när det ljusnade så var vi ganska nära ön.

Martinique i sikte i morgonsol

Då kan man undra om det fanns mat och vatten kvar på slutet. Apelsiner och grapefrukt höll sig väldigt bra.  Vi drack färskpressad juice varje frukost. Potatis, tomat och lök höll sig också bra. Morötter höll sisådär. Ägg höll sig bra.

Det var inga problem att hålla sig vid liv näringsmässigt. Vi bakade inte bröd utan höll tillgodo med tyskt fullkornsbröd med lång hållbarhet. Vi hade ungefär 230 l färskvatten och det räckte gott och väl. Vi hade räknat med att inte klara strömförbrukningen enbart med solkraft. Autopiloten har styrt nästan hela tiden. Den tillsammans med kylskåp VHF och AIS drar en del ström. Vi körde motorn lite varje dag för att ladda batterierna så det gick åt 30-40 liter diesel. När man seglar västerut hamnar solpanelerna i skugga en stor del av dagen. 

Det var en väldigt skön känsla att efter komma fram ligga stilla för ankare. 

Vi ligger utanför den lilla byn St Anne i en stor ankringsvik med väldigt många båtar.

St Anne

Vi har utforskat omgivningarna med dingen och till fots. 

Bästa ”utematen” hittills på stranden vid St Anne

Xenia var ren och fin i botten när vi lämnade Kanarieöarna. Nu hade det dock kommit ovälkomna gäster. Långhalsar växte på ”överhänget” vid akterspegeln. Detta ligger i vattnet endast när båten gör fart och där finns ingen bottenfärg. Det hade även växt lite längst akterut på skrovet som var bottenmålat. Nu är dom borttagna, men det blir kanske svårt att hålla skrovet rent hela tiden här.

I morgon flyttar vi in till en marina i Marin. Både vi och båten behöver en rejäl avsköljning med sötvatten. 

15 svar på ”19 dagar på Atlanten”

  1. Härlig läsning.
    Förstår det var skönt att ankra utanför Sant Anne .
    Såg på AIS att ni var på tappen i Le Marin.
    Njut Goa Dagar.
    Kram Lisbeth Ingemar.

  2. Hej härlig läsning! Skönt att det går bra för er! Nu har vi snart fiber o parkeringsplats😉På udden! Ha en fortsatt god tur! Barbro o Lars

  3. Härligt och grattis till en lyckad översegling.
    Som alltid kul att läsa era beskrivande ord om strapatserna.
    Ha det nu så gott när Ni äntligen är framme i Karibiens stora övärld.
    Å God Jul från oss i mörka Göteborg.

  4. Härligt att äntligen få kontakt med Er igen. Har följt Er på AIS ett tag men så försvann Ni plötsligt för gott. Njut nu riktigt och se till att vara kontaktbara så vem vet vilka som dyker upp! Kramar från vännerna i Vrångebäck.!

  5. Vilka äventyr. Var skönt att ni är i land. Ja Matinique har ju fransk mat så ni lär få mycket gott där. Ha en underbar jul med efterlängtade familjemedlemmer.
    Vi myser i Gbg med jul på Haga Nygata med lite fin snö.
    Kram Sussi o Leif

  6. Hej ni är otoligt. duktiga äventyrare och seglats med motto att vi tillsammans fixar denna segling jag och Th följer er och tänker på er. Stort grattis för er vilja o hjältemod. !Hoppas nu ni hinner koppla av Lena o Thomas

  7. Hej Gun och Anders!
    Tack för trevlig läsning, spännande att ta del av Er segling över Atlanten och skönt att veta att allt gått bra, bortsett då från porslinet i foten. Önskar Er en en God Jul och Gott nytt år med mycket fin segling i Karibien. Ser fram emot att få fler läckra segelrapporter hälsar
    Göran

  8. Jätte kul att läsa om ert äventyr över Atlanten, jag är imponerad av ert mod, hade aldrig vågat mig på något liknande till sjöss🤮🤣🤣!! Fortsätt skriv, det är lika kul att läsa er dagbok varje gång den dyker upp!! Njut i värmen☀️….

  9. Spännande läsning! Skönt att få fast mark under fötterna, antar vi.
    Den senaste veckan har vi dagligen kollat av bloggen för att få rapport om överfartens förlopp och ankomsten till Karibien. Tack för berättelsen och lycka till fortsättningsvis! GOD JUL!
    Gertrud och Kalle.

  10. Go Gun o Anders!

    Kul o inspirerande att läsa om era äventyr.

    Besviken på fisket dock, hade förväntat mig lite yellow fin och mahe mahe…..kanske kommer det.

    God jul!
    /Holgersson

  11. Hei Gunn og Anders.

    En liten hilsen til dere fra Liv og Jan i Norge- midtsommar hos Torhild og Erik på Læsø. Spennende med Julen i Karibien. Vi følger dere hele veien.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *