Welcome to Paradise

Vi hade bokat plats i Prickley Bay Marina inför våra gästers ankomst. Vi anlände dock en dag tidigare och ankrade i viken. Vi var inte ensamma. Här låg ca 150 båtar. Det var lite svårt att hitta ett bra utrymme att ankra i. 

Det där att ankra i en vik full med båtar är ett kapitel för sig. Vi hade väldigt lite erfarenhet av detta från tidigare, men hade dock läst på lite om hur man skall göra. Med hjälp av en avståndsmätare satte vi de första ankringarna klockrent. Sedan har det dock hänt att vi ankrat om för att vi tyckt att vi hamnat lie fel. Denna ödmjukhet gäller inte alla. Speciellt chartrade katamaraner är en potentiell fara. Hittills har vi dock inte råkat ut för några incidenter.

I Prickely Bay låg det flera svenska båtar. En del hade legat här länge, och en del var som vi tillfälliga besökare.

Ann,Lena och Håkan anlände på kvällen 20/2. Dagen efter åkte vi på guidad biltur på ön. 

Grenada är en vacker ö med rik växtlighet, stränder, berg och regnskog. Det såg också väldigt prydligt ut. Till skillnad från det fattigare Dominica, så såg man nästan inga bilvrak i naturen. Guiden berättade att arbetslösheten är nästan noll och att det var väldigt lite kriminalitet.

Två specifika mål på turen var ett vattenfall och ett gammalt romdestilleri som startade någon gång på 1700-talet.

Vattenfallet i regnskogen var inte av det spektakulära slaget, snarare litet och sött.

Destilleriet var mer spektakulärt. Ett vattenhjul drev maskinen som pressade saften ur sockerrören. Det var intressant att se, men man kan konstatera att allt var inte bättre förr. Den starka finkelstinna drycken smakade inte bra.

Här är några bilder från rundturen på Grenada

Klippstupet Sauteurs där män kvinnor och barn hoppade mot döden hellre än att kapitulera till kolonisterna från Europa.
Litet vattenfall
Håkan balanserar
Däckskonst
Äggplanta?

 

Karibisk julgran
Patsy visar runt på romdestilleri.
Saften pressas ur sockerrören

Nästa dag var det tidig avfärd norrut. Mellan Grenada och St Vincent ligger flera fina mindre öar. Vi hade besökt några av dem på vägen ner. 

Vi gick långpromenad till södra änden av Carriacou, åt god mat på Union Island, snorklade och åt hummer på Tobago Keys. ”Happy Island” är en bar som är byggd ute på ett rev utanför byn Clifton på Union Island. När vi stod där och drack en rum punch i solnedgången kom en kitesurfarare infarande rakt emot oss. Några meter innan oss gjorde han ett hopp och seglade strax över våra huvuden. Han gjorde flera vändor med olika hoppvarianter. En man höll upp en öl och erbjöd honom. Surfaren hoppade och plockade elegant flaskan. När han efter ett par vändor hade druckit upp ölen gick jag fram till kanten och höll upp handen. Utan problem satte han tomflaskan i näven. 

Träd på Carriacou som är attackerade av nån slags parasit.
Kitesurfare på Union Island
Hummerfest på Tobago Keys

Bequia blev vändpunkten i norr. 

Vattenpåfyllning i Bequia

På vägen tillbaka besökte vi ställen vi passerat tidigare. Mayreau är en fin liten ö. Vi köpte en Red Snapper av av en rastaman i en liten båt. Han lånade vår fiskkniv och gjorde kotletter av fisken. Fisken var färsk och god. 

Fisken rensas och Håkan surfar.
Hitta Kolibrin!

 

 

När man kommer till en ankringsvik blir man oftast uppvaktad av en eller flera båtar som erbjuder tjänster. Hummer, bröd, vatten ,vin, rundturer och allt annat en turist kan tänkas betala för. Tackar man nej så godtas det utan sura miner.

Vi klarerade ut från St Vincent på Union Island. Vi gick inte till Clifton där tull och immigrationsmyndigheten finns. I stället lade vi oss i Chatham Bay på andra sidan ön. Där åt vi god fisk på Sun Beach & Eat. Seckie eller Vanessa som driver strandbaren kunde köra oss i sin jeep till Clifton för att klarera. Det behövdes verkligen en jeep. ”Vägen” upp från viken kan knappt kallas väg. Det liknade mer en stenig uttorkade flodfåra. Upp kom vi i alla fall. Vi slapp åka bil tillbaks utan fick åka i deras båt. I full fart åkte vi genom bl.a. ett rev. Det blev kortare väg och man slapp den grova sjön. Det var fantastisk båttur i turkost vatten.

Båttur med Seckie, Vanessa och hennes bror.

På vägen tillbaka besökte vi åter Carriacou. Vi klämde in oss i en liten bil och blev körda runt ön av Simon. Vi besökte ett båtbyggeri och åkte upp på högsta berget där öns sjukhus låg. Vi undrade över den avlägsna placeringen och fick förklaringen att det är svalare och färre bakterier här.

Båtbyggeri på Carriacou
Sjukhuset, Lena, Gun och den lilla bilen.

Fjorton dagar går fort, och nästa dag bar det iväg söderut för att om tre dagar vara på Grenada varifrån våra gäster skulle flyga hem.

Hemfärd

3 svar på ”Welcome to Paradise”

  1. Åter ett stort tack för att Ni delar med Er av Era upplevelser och på så sätt låter oss vara med på resan.
    Många kramar från ett vårlikt Vrångebäck. 🤗❤️

  2. Tack för härlig rapport, om jag var lagd för avundsjuka, så finns det anledning att bli det när jag läser om alla Era upplevelser på de västinidiska öarna och havet. Må så gott och take care!
    Göran

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *