Grenadinerna

Vi valde att segla förbi både St Lucia samt St Vincent på vägen söderut. Strax söder om St Vincent ligger ön Bequia. Avståndet dit från Martinique ärca 95 nm. och vi räknade med att komma fram på morgonen.Det är mycket jobbigare med nattsegling i trafikerade farvatten än ute på havet. Man måste hela tiden vara på sin vakt.

Vi anlände Bequia på morgonen som beräknat. Vi ankrade upp i Admirality Bay nära öns huvudort Port Elisabeth. Vi åkte med dingen in till land och låste fast den på ”dinghydocken”. De flesta låser sina dingar och på kvällen och många hissar upp dem på båten. Jag tror inte att risken är speciellt stor att få dingen stulen men man är väldigt beroende av den, och då är det onödigt att chansa. Här i Karibien ligger man nästan alltid för ankare och ytterst sällan i någon marina. 

Dinghy dock
En del satsar hårt på ankare lysning.

Port Elisabeth är en livlig by. Här finns en grönsaksmarknad och man kan köpa fisk om det är någon fiskare som just kommit in med sin fångst.Fisket är väldigt småskaligt. Man använder små öppna båtar med utombordare. Båtarna är byggda av trä med v-format skrov förut. Vanlig storlek är mellan 4 och 10 meter. De ser ut att gå riktigt bra även i grov sjö. Vi har inte sett några stora fiskebåtar. Frukt och grönsaker importeras från den större grannön St Vincent.

Typisk Karibisk båt.

 

Efter några dagar med mycket stillasittande var vi sugna på att gå runt på ön. Bequia var en bra ö att promenera på. Vi gick uppför berget till en utsiktspunkt. Lutningen var stundtals brantare än en svart pist. Utsikten var fin och vi kunde se vår lilla båt i viken. Väl nere igen tog vi oss över samma berg igen till Friendship Bay. Nu dock på en lite mindre brant stig. Här åt vi lunch på ett svenskägt hotell. Maten var mycket god.

Brant backe!

Nästa dag gick vi till öns ostsida och kom till The Old Hegg Turtle Sanctuary. Här träffade vi Orton King, en 80 år gammal man som  ägnade sig åt att föda upp och plantera ut utrotningshotade Hawksbillsköldpaddor. Tidigare i sitt liv hade han varit dykare, seglare och fiskare. Han hade fångat och sålt sköldpaddor och tyckte att nu på äldre dar så var det ”pay back time” Han hade även  seglat  mellan Bequia och Grenada i 16 fots segelbåt och hämtad och lämnat varor.

Orton King
Babysköldpaddor
Sköldpaddor som snart är mogna för utsläppning efter 6 år.

King (som är vit) berättade att den nuvarande presidenten på St Vincent var en manipulativ man som inte ville att den svarta befolkningen skulle höja sin levnadsnivå. King gillade däremot den tidigare makthavaren som hade uppmuntrat jordbruk.

Det är ett brett register av båttyper som seglar runt i den Karibiska övärlden. En och annan båt på ca 20 fot, en del båtar i vår storlek mellan 35 och 40 fot. De flesta är mellan 40 och 50 fot och många av dem är katamaraner.

Vi har legat ankrade bredvid ”små” 80 fots båtar med betjänter som serverar mat och sköter båten mm. Lite längre ut i viken ligger stora skeppet med med  helikopter som flyger in gäster till båten.

Xenia ankrad mitt i bild och något större båt med helikopterplatta längre bort.

Sista kvällen fick vi besök av Kurt på en sundowner. Kurt som har seglat runt i Karibien i sju år hade mycket intressant att berätta.

På vägen från Bequia stannade vi en natt på den lilla ön Canouan. Detta är ön dit biljonärerna åker för att slippa miljonärerna. På lördagen landade och startade 3-4 privata jetplan .Här köpte vi en hummer från lokal fiskare. Antagligen betalade vi överpris men det är ok.

Vi har hittills inte haft någon vidare fiskelycka. När vi seglade mellan Canouan och Tobago Keys fick vi dock en tonfisk. Vi ankrade i Saline Bay på Mayreau och avnjöt lobster och nyfångat tonfisk.

 

Tonfisken får en skvätt gin så att den lugnar ner sig.
Nästan rå tonfisk,mos på kasawa och morot samt stekt banan. Mums!

Nästa morgon tog vi oss till Clifton harbour på Union Island. Vi är på väg söderut till Grenada. Dit kommer Guns systrar Ann och Lena samt Lenas man Håkan (Färjestadssupporter men ok ändå) för att segla med i två veckor.

Clifton, Union Island.
Jenny säljer grönsaker i Clifton.

På väg mot Grenada stannade vi till på Carriacou. Carriacou tillhör Grenada, så här måste man clarera in. Vi stannade några dagar här. Det var en trevlig ö. Vi gick långa promenader.

Sandy Island i bakgrunden
Paradise Beach
Vi hamnade i mangroven.
Här bankas det på Conch. Musslor som är sega trots denna process.

 

Träd som är attackerade av nån slags parasit.

 

7 svar på ”Grenadinerna”

  1. Fantastiskt igen! Vilken resa vilka minnen ni tar med et hem så småningom! Ha de gott ! Önskar er fortsatt härlig seglats o väntar febrilt på nästa brev!
    Tommy o Thorill

  2. Vi tar till oss allt ni skriver om,vill gärna ha fortsatt info.Vilka upplevelser!Längta inte hem njut där ni är tidsnog blir det hemresa och vardag.kramar Lena o Thomas

  3. Gött mos! Schyssta bananer! Sandstränder,barer och lianer. Börjar bli sugen på segling nu. Fortsätt ha’de’bäst! Det förtjänar ni ju.

  4. Såå kul att läsa era berättelser om alla fantastiska öar och människor ni ser och möter. Har inte haft tid att läsa detta förrän idag.
    Hoppas att Ni fick träffa Henrik och Charlotte på Centerlinen
    Segla klokt /Thord

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *