St Martin-Azorerna

Bästa tiden för att segla till norra Europa från Karibien är maj-juni. Orkansäsongen börjar i juni. För att vår försäkring skall gälla måste vi lämna Karibien innan 15:e maj.

Väderläget man söker är att segla undanvind i underkant av de lågtryck som rör sig från amerikanska ostkusten mot norra Europa. Först måste man dock segla ut ur passadvinden. Avståndet mellan St Martin och Horta på Azorerna är ca 2200 nm raka vägen. Man måste i början segla en lite nordligare kurs än raka spåret för att fånga upp gynnsamma vindar. Denna sträcka är vädermässigt betydligt mer komplicerad än Kanarieöarna-Karibien.

Prognosen visade att lågtrycken skulle lägga sig på en bra bana runt 5-6 maj. Vi gav oss iväg 3:e maj i ostnordostlig passadvind på 10-12 m/s. Det blev två dygns ganska jobbig segling. Vi höll så högt mot vinden som vi kunde utan att det blev helt odrägligt. När vi kom ut ur passaden dog vinden och vi körde motor och seglade om vartannat ett par dygn för att nå ny vind. 

Vi har en dieseltank som rymmer ca 55 liter. Det räcker inte långt så vi har dessutom 190 liter bränsle i dunkar. Emellanåt måste vi alltså tanka. En av oss sitter och håller dunken på rufftaket medan den andre håller slangen i påfyllningshålet på däcket. Vi har fått bra snits på det nu, och klarar det oftast utan att spilla en droppe.

Dag 6 fick vi mer vind. En kall vind från nordnordost svepte ner över oss. Temperaturskillnaden var markant. Vi var bortskämda efter halvår i Karibisk värme och paltade på oss allt vi hade av varma kläder. Vinden var inte bara kall utan även ganska hård. Med maxrevat storsegel och det mesta av focken inrullad kämpade vi i höga vågor ett par dygn i vind på ca 12-15 m/s och byar med som mest 19 m/s. Vindriktningen gjorde att vi fick hålla en ostligare kurs. När vinden mojnade vred den mot sydväst, och vi kunde åter styra mot Horta. Nu hade vi kommit ungefär halvvägs. 

Vi har seglat igenom mängder av Sargassotång som har en förmåga att fastna i propellern. När tången försvann ersattes den av Portugisiska örlogsmän. Dag ut och dag in under minst ett par veckors tid före och efter Azorerna mötte vi kolonier av seglande maneter som lär brännas riktigt ordentligt. Dom är tydligen extra talrika i år. Det var fascinerande att betrakta dessa gynnare. Dom har ett gelésegel som dom kan böja lite för att får rätt trim. Vi slörade för styrbords halsar och maneterna låg på bidevind för babords halsar. Alla seglade på samma bog. Vid ett tillfälle vred vinden och vi gippade. Maneterna gick över till styrbords halsar. Uppenbarligen var de medvetet på väg mot sydväst. Man undrar lite vart dom är på väg och varför.

Andra halvan av resan blev betydligt behagligare än första. Förutom lite motorkörning i stiltje så seglade vi läns och slör i lite varierande men behagliga vindstyrkor. Ett par dagar seglade vi spinnaker. 

Det var skönt att komma fram till Horta på ön Faial i Azorerna efter 16,5 dygns segling. De flesta båtar som seglar till Europa från Karibien mellanlandar på Azorerna och Horta är stället där de flesta hamnar. Vi var ganska tidigt ute när vi kom dit den 20:e maj så vi fick plats direkt vid en ponton. Ett par dagar senare var hamnen full och ankommande fick ankra i hamnbassängen i väntan på plats.

Det blev väldigt socialt och trevligt. Man träffade bekanta från tidigare på resan och andra seglare. Peter’s Sport Café är ett klassiskt samlingsställe på Horta. Där blev det en och annan öl och även deras lite speciella GT.

Det är tradition att seglare målar sin ”signatur” på murar och kajer i hamnområdet. Vi gjorde en likadan målning som vi gjorde förra året på Porto Santo (Madeira).

Vi gjorde en utflykt till grannön Pico där vi tillsammans med Stellan, Fredrik och Mårten där vi hyrde en bil och körde runt på ön. Här finns Portugals högsta berg som också heter Pico. Det är 2351 meter högt. 

När vi kört så högt det gick och kom till Casa Montanha, som är utgångspunkten för de som skall klättra till toppen. Vi tänkte fortsätta en bit till på en stig. Vi fick dock inte gå eftersom tre av oss hade sandaler på sig. 

Efter tio dagar såg vädret ok ut för att segla hemåt. Vi tänkte gå mot  Bretagne, en segling på ca 1200 nm. Det borde vi klara på 8-9 dagar.