Martinique och Dominica

Martinique och Dominica

Det fanns en anledning till att vi gick direkt till Martinique. Fem dagar efter att vi anlänt kom sonen Daniel med hela familjen, Linda och barnen Alicia och Tilda, på besök. 

Martinique var ett bra ställe att landa på efter Atlantseglingen. Denna ö och även Guadeloupe har supermarkets med hyfsat sortiment och rimlig prisnivå. Förråden som var ganska tomma behövde fyllas på. 

De två första dagarna låg båten parkerad i marinan i Marin, medan vi utforskade ön med hyrbil. Första dagen när alla var lite trötta efter flygresan höll vi oss i omgivningarna kring st Anne. Vi besökte bl.a. Martinique’s ”finaste” strand, Playa de les Salines, som är ett populärt utflyktsmål för invånarna i Marin med omgivningar.

Nästa dag tog vi en tur runt nästan hela ön. På norra änden av ön finns den ännu aktiva vulkanen Pelee. 1902 hade den ett av nittonhundratalets värsta vulkanutbrott. St Pierre som då var öns huvudstad ödelades och ca 30 000 människor dödades. Senaste utbrottet var 1932. Vi gick inte hela vägen upp till kratern, utan nöjde oss med att ta en fika på ett kafé lite längre ner. Vi besökte även ett vulkanmuseum i St Pierre. 

Naturen på ön var varierande. Områden med frodiga träd, buskar och alla möjliga sorters växter avlöstes av betesmarker och odlingar. Kryddar man detta med berg, stränder och palmer, så blir det helt fantastiskt vackert.

Efter denna mjukstart med biltur så började det stora äventyret med sex personer i en liten båt i tropiska vatten. 

Efter en natt utanför St Anne seglade vi till Anse d’Arlet. En liten söt by med en kyrka som central byggnad. Klart vatten och en fin strand. När vi kom in och släppte ner ankaret dök en sköldpadda upp och tittade lite nyfiket på oss. ”Sköldis” var lite blyg av sig, så vi lyckades aldrig fånga hen på bild. 

På simavstånd från stranden finns ett stenigt område med massor av små och även något större fiskar. Ett perfekt snorklingsområde för barn och även vuxna. 

Efter ett par dagar seglade vi norrut mot St Pierre. Alicia, Tilda och Gun byggde ett pepparkakshus. Vi hade köpt en ”byggsats” på IKEA i Las Palmas. När vi vaknade på morgonen så hade huset kollapsat. Det var inte vulkanen Pelee som hade fått ett utbrott. Det var den höga luftfuktigheten som var boven.

Här klarerade vi ut ur Martinique för att nästa dag segla till Dominica. 

Dominica är till skillnad från Franska Martinique en egen nation. Det är en väldigt fattigt och ön drabbades dessutom hårt av orkanen Maria 2017. 85 procent av öns hus skadades och 25 procent av dem förstördes helt. Jordskred och översvämningar förstörde vägar och broar. Stora delar av öns odlingar förstördes och turismen minskade. Nästan alla större träd bröts av. 

Nu är orkansäsongen över. Passadvinden som blåser här är dock ganska frisk. Speciellt just denna tiden på året. Man kallar det för the Christmas Wind.

Vi seglade till nordvästra Dominica. I sundet mellan Martinique och Dominica blåste det 10-12 m/s och vi fick känna på vågorna från Atlanten. Yngsta besättningsmedlemmen Tilda fick syn på två valar bakom båten. Det är alltid väldigt kul att se valar och delfiner.

Att havsdjuren även kan vara bråkiga och ställa till problem fick våra kompisar Hendrik och Maya erfara. En hungrig eller kanske lekfull haj fick mitt ute på Atlanten för sig att den skulle tugga på deras vindroder. Den lyckades skada det så att de blev tvungna att handstyra i tio dagar.

Efter en hel dags segling närmade vi oss Prince Rupert’s Bay. När vi kom till udden innan viken så kom en liten motorbåt emot oss. Det var Daniel som jobbar för Edison Tours. Han frågade om vi ville ha en mooring och om vi ville ha guidning på ön.

Här finns en organisation som kallar sig PAYS (Portsmouth Association for Yacht Services) som är samarbetsorganisation för ett antal små företag som sysslar med guidning och service för turister. PAYS har väldigt gott rykte och Edison Tours ingår i den.

När vi vaknade nästa morgon var det julafton. Daniel ”Rastaman” kom till vår båt kl åtta på morgonen. Vi skulle ta en tur på Indian River. 

Efter flodturen tog vi dingen in till byn. Portsmouth är öns näst största stad med ca 3000 invånare. Det var fullt hålligång med marknadsstånd, musik, shoppande och festande människor. Det var väldigt olikt svensk julhandel. Tämligen ruffig miljö och vi var nästan de enda ”vitingarna”. Man kände sig något utanför. Stämningen var dock vänlig trots att vi européer historisk burit oss väldig illa åt i området. 

Vi åkte tillbaks och firade julafton i båten samtidigt som festen fortsatte med hög musik hela natten i byn.

ÄR REGGEAN DÖD och vart tog BOB MARLEY vägen?

Jag väntat mig ett Karibien med gungande reggearytmer, och väldigt mycket Bob Marley. Nu har vi visserligen bara besökt två öar, men här har reggean bytts ut mot rap, och Bobban har förvisats till samma historiska musikhylla som Beatles, Pink Floyd och Klaus Wunderlich.

Nåja, utvecklingen går vidare trots att en del gamla stötar hävdar att det var bättre förr.

Detta var första julaftonen på väldigt länge utan Kalle Anka. Men antagligen är det med Kalle som med Bob. 

På juldagen åkte vi på biltur runt stora delar av ön. Det var vi sex plus två tyskar och Paul från Edison Tours som körde och guidade. 

Det blev en intressant tur. Vi fick se mycket av öns natur. Spåren av orkanens härjningar var fortfarande tydliga, men återuppbyggnaden verkade gå rätt bra. De flesta husen hade nya tak och vägar och broar fungerade ganska bra. 

Vi besökte ”chokladmannen”. Han var inte brun, utan en vit man vars föräldrar hade köpt ett hus på ön för länge sedan. Nu hade han hamnat här och ägnade sig åt att tillverka choklad.

Vi besökte Emerald Falls, ett vattenfall i regnskogen där man kunde bada. 

Regnskogen gjorde rätt för sitt namn och det regnade ymnigt. Detta är väl ok i en regnskog, men dessutom var det ganska kallt. Hittills är jag rent allmänt lite besviken på den tropiska värmen. Man hade hört att det skulle vara 28˚ i vattnet och olidligt varmt till och med på natten. Så är det inte! Ca 26˚ i vattnet och ibland behöver man ha lakan på sig på natten brrrr.

Skall dock inte klaga. Det är ju egentligen ganska bra, och det lär bli varmare längre söderut och längre framåt våren. Jag återkommer och klagar över värmen lite senare.

Tiden går fort och vi vände söderut för att ta oss tillbaks till Martinique. Vi stannade de sista dagarna i barnens favoritvik Anse d’Arlet hos Sköldis och fiskarna. Nu var vattnet slut i tankarna och jag tog två 20 litersdunkar i dingen och fick fyllt dem på ett dykcenter. När jag skulle lämna över en dunk till Gun i båten så tappade jag balansen. Jag och dunken hamnade i vattnet. Det gjorde även mobiltelefonen som jag hade fickan. Jag lyckades komma upp på badstegen med dunken i behåll. Telefonen, en iPhone 7 som skall klara vattenstänk visade sig klara även ett bad och fungerar fortfarande utan problem.

Sista dagen regnade det nästan hela dagen vilket är ovanligt. Det hindrade dock inte barnen och även föräldrarna att bada och snorkla för fullt.

Och så var det bara det gamla paret i båten igen. Vi saknar er redan trots att båten plötsligt blev lite större.

Vi har varit i Marin igen och fyllt båten med mat och vatten. Nu tar vi det lugnt ett par dagar utanför St Anne innan vi seglar söderut mot Grenadinerna och Grenada.