Dagen efter att vi vinkat av Lena, Håkan och Ann så behövde vi proviantera lite. Vi gick tillsammans med Tomas på båten Shiraz till stora mataffären. Det var några kilometer att gå. Det känns bra att röra på sig när man varit mycket i båten några dagar. Tack vare hälsoappen i iPhone så har man koll på hur långt man går. På de 250 dagarna vi varit ute så har vi gått ca 100 mil. Kanske inte så mycket om man slår ut det per dag, men det är ett trevligt sätt att utforska omgivningarna. Tidigt nästa morgon seglade vi norrut till Carriacou. En av favoriterna här i söder. Vi stannade en natt för att klarera ut från Grenada. På morgonen var vi vid tullen kl. 8 när de skulle öppna. Ingen där. Det började samlas fler folk som också skulle klarera. Alla väntade tåligt och när äntligen tjänstemännen kom fick man ingen förklaring varför de öppnade 1,5tim senare.
Vi hade tidigare seglat förbi ön Mustique. Ön är privat och här häckar en mängd kändisar, bl.a Mick Jagger. Vi är inte jätteintresserade av att titta på kändisar, men enligt guideboken skulle ön vara fin att promenera på.
På kvällen var det bluesfestival på Basils bar. Det började bra med en tjej som sjöng och spelade saxofon. Häftig blues i två låtar, sen klev hon tyvärr av scenen. Sen levererade en sångerska från Tibet lite ”Himalayablues”. Resten av kvällen var det fyllepartyrock. Baren var antagligen full av mer eller mindre kända celebriteter. Hade alla haft lika lite koll som oss, så hade dom inte varit kändisar eftersom vi inte kände igen någon. Vi pratade lite med en tjej som hade hus på ön. Hon var pigg på att berätta om vem som var rikast och vem som var en känd musiker osv. Det var svårt att uppfatta vad hon sa för hon var inte nykter och musiken var hög. Vi hade inte svårt att hålla oss nyktra. Ett glas vin kostade 150 kr. Det bästa med Mustique var det kristallklara vattnet.
Nästa dag fortsatte vi till Bequia ,ännu en favorit. Träffade Gunnar igen, värmlänningen som kör charter och som Håkan känner. Vi stötte även på Agnetha som bott där 30 år och som hade tipsat om tandläkaren där Gun lagade en tand.
Nästa morgon startade vi i gryningen kl 6 för att segla förbi St Vincent och övernatta någonstans på St Lucia. Vi hittade en liten vik och brydde oss inte om att klarera för den natten.
Seglingen från St Lucia till Sainte Anne var fin . Sainte Anne känns nästan som hemmahamn. Hit kom vi för precis 2 mån sedan när vi seglat över Atlanten.
Här ligger flera svensk båtar bl.Imagine, Lady Sparrow, Marina och Tau. Vi pratar med Stellan på Marina om hemsegling. Han seglar vid samma tid som vi och också från Antigua. Vi skall tillsammans med andra som seglar mot Azorerna hjälpas åt med väderinformation mm.
Efter några dagar flyttade vi in i Le Marin för proviantering. Vi ankrade nära en supermarket.
I den stora viken ligger det mängder av båtar som sett sina bästa dagar. Några har drivit upp på rev eller på stranden. I andra ”vrak” som fortfarande ligger kvar för ankare eller på boj visar det sig att det faktiskt bor någon. Man kan fundera över varför man blir liggande här i flera år. Kanske för att marinera ett krossat hjärta i rom som ett alternativ till att ansluta sig till främlingslegionen. Le Marin är bra för proviantering men för övrigt inte speciellt kul.
Det var skönt att lätta ankar och segla till anse d’Arlet och sköldpaddsviken som barnbarnen döpte den till förra gången vi var där.
Några ställen vi kom till nu hade vi redan besökt två eller ibland tre gånger tidigare. Det kändes lite vemodigt att man kanske aldrig kommer hit någon mer gång.
Vi var dock sugna på att uppleva den norra delen av Antillerna så vi fortsatte vidare norrut. Vi passerade Dominica och landade på Îles des Saintes, en liten ögrupp mellan Dominica och Guadeloupe.
Det var en ganska lång segling och vi kom fram på sena eftermiddagen. Det finns 80 mooringbojar men alla var upptagna. Det var 10-12 meter djupt och det blåste ganska mycket. Vi ankrade och släppte ut de 50 meter kätting vi har och hoppades på det bästa. Det fäste bra. Detta var den djupaste ankringen hittills.
Nästa dag var det flera lämnade så då tog vi en ledig boj. Terre den Haut heter ön där de flesta bor. Det var en fin liten ö. Varje dag kom det flera färjor med turister från Guadeloupe. Det finns flera företag som hyr ut elcyklar, scootrar och eldrivna bilar typ golfbil. Ön är som sagt liten och efter tre dagar hade vi promenerat runt nästan överallt.
När vi seglade över Atlanten drev det mängder med tång västerut. Detta fenomen har ökat markant de senaste åren. Det har blivit ett gissel för de som bor öarnas ostsida. Tången ruttnar och släpper ut giftiga gaser. Stränderna blir mindre trevliga och de som lever på turismen här får det svårt.
Vi träffade seglare som varit på öarna norrut och så gott som alla sa att det var mycket bättre söderut. Hmmm… hade vi haft för bråttom norrut? Nåja, vi får väl se.
Första stoppet på Guadeloupe var största staden Pointe a Pitre.
Vi gick runt i staden på en lördag och här var det fullt tryck. Stor grönsaksmarknad och många och flera fiskstånd. På gatan spelade ett band en sorts musik som jag tror kallas Gwo Ka. Den härstammar från slavtiden. Några kvarter bort fanns en mängd kläd, skobutiker och allt möjligt annat som man kan köpa. Det var otroligt många butiker för en stad med mellan 15 och 20 000 invånare.
På söndagen besökte vi Memorial ACTe, ett påkostat nybyggt museum som handlar om slaveriet. Det intressant och bra utställning om en riktig skamfläck i historien.
Miljön där vi ankrade var inte jättetrevlig. Flera vrak låg vid stranden och där fanns båtvarv. När vi tog upp ankaret så var den rostfria kättingen guldfärgad på några meter. Märkligt!
Vi tog oss en kort bit till en ankring 3nm österut vid Îlet du Gosier. Dit kom också Pelle på Lilla My. Det var skönt att komma ut i klart vatten.
Nästa anhalt var Pigeon Island på Guadeloupes västkust. Seglingen dit var varierad med lite vind, mycket regn och sen mycket vind och sol.
Detta var ett trevligt ställe med fin snorkling i ”the Cousteau Underwater Park.
Efter ett par dagar där flyttade vi oss norrut till Deshaies där vi ligger när detta skrivs. Detta är byn där Ernest Hemingway hade ett sommarställe. Här spelades även TV serien Mord I Paradiset in. Stundtals blåser det väldigt mycket här. Geografin skapar nån slags vindtunneleffekt. Det har blåst upp till 18 m/s i byarna. Många båtar har draggat men vi ligger stilla. Man får knyta dingen tätt intill båten så att vinden inte välter den.
De två senaste dagarna har liknat mer träningsläger än avslappnat semesterliv. Det har promenerats mycket. Först över ett brant berg till en strand på andra sidan och nästa dag en vandring fyra timmar längs en tropisk flod. Ömsom hoppande på stenar i floden och ömsom i tät vegetation vid kanten.
I morgon seglar vi till Antigua.