Porto Santo och Madeira

14 dagar i marinan på Porto Santo (rekord). Vi har börjat lära oss att ta det lugnt och inte hasta vidare till nästa hamn. Det lugna tempot och den låga hamnavgiften var kanske anledningen till att många stannade länge här. 

Det blev väldigt socialt. När vi kom var vi den enda svenska båten, men efter några dagar var det flera stycken. De flesta i hamnen målade sina ”tags” på den långa muren på vågbrytaren. Det blev en träffpunkt där man stannade och beundrade varandras ”konstverk”.

Målningen klar

En kväll ordnade Kanadensaren Shane grillparty på vågbrytaren. Så gott som alla i hamnen kom och det blev en trevlig kväll. Den var så trevlig så att nästa dag blev väldigt lugn.

 

På grund av den måttliga trafiken blev cyklarna mycket använda. Nästan varje dag cyklade vi till byn och handlade mat på Pingo. Vi är lite dåliga på att planera matinköpen. 

Vi cyklade långtur på ön. Jättemycket uppför och lika långt ner, sen upp igen och ner igen. Puuh!

Cykeltur i bergen

Porto Santo är en karg ö med väldigt lite nederbörd. Bergen är inte tillräckligt höga för att få molnen att släppa sin fukt. Ön har inget av den frodiga grönskan som grannön Madeira har, men dom har något som saknas på Madeira. Här finns långa fina sandstränder. Vi badade varje dag på stranden intill marinan i kristallklart vatten.

Den långa stranden på Porto Santo
Läcker strand på sydvästra udden

Efter mycket cyklande på ön bestämde sig min cykel för att lägga ner verksamheten. Det hopfällbara styret fällde ihop sig av sig själv just när vi svängde in på hamnplanen. Det var tur att det inte hände tidigare i någon brant nedförsbacke.

Vi packade in cyklarna och begav oss till den stora gröna ön strax intill. Det var en lagom dagstur att segla till Madeira. Vi stannade vid öns östra udde och ankrade i en vik. En vik med mäktiga bergskanter och en liten stenstrand. 

För ankare
Muckle Flugga låg också här

Ca 30 meter från båten såg vi något som såg ut som en jättesäl. Ca 3 meter lång med en nos som var lite annorlunda. Lite senare fick vi reda på att det måste ha varit en munksäl. Den var tidigare vanlig längs Madeiras kust, men är nu mycket sällsynt. Efter första natten vände vinden 180˚ och blåste rakt in i viken med byar upp till 10 m/s. Rocna ankaret satte om sig utan problem och vi låg stadigt förankrade (så var det Sven!)

Jolletur i ankarviken
Spektakulära bergskanter med hål

Dyningen blev alltmer besvärande, så efter andra natten lämnade vi viken och seglade till Funchal.

Marinan i Funchal har knappt några gästplatser. Man får ligga längs vågbrytaren eller vid pontonerna på platser som tillfälligtvis är lediga. Vi hade tur och fick efter några timmar flytta från vågbrytaren till en pontonplats som blev ledig. Ibland är det bra att ha en liten båt.

Här låg vi

Härligt, nu kunde vi i lugn ro lämna båten för att utforska denna ö som vi aldrig tidigare varit på. Vi tog bussen genom staden uppför bergssidorna till Ribeiro frio för att vandra längs en av öns äldsta levador.

Vandringen tog knappt tre timmar. Stigen ringlade sig längs branta gröna bergssluttningar. Ibland var det smalt med rejäla stup. Som tur var hade man här satt järnstolpar med vajer mellan. Jag (Anders) som är lite höjdrädd hade antagligen krupit i vattenrännan om dessa inte hade funnits. Nu kunde jag istället kavat traska på och njuta av den fantastiska utsikten. 

Fint var det!

Vi hade turen att komma till Madeira när det var ”nature week”. Kommunen bjöd gratis på aktiviteter. Två stycken kunde man välja. Vi signade in på jeeptour och besök på botaniska trädgården.

Jeepturen blev en intressant och lärorik upplevelse. Miguel som körde var mycket trevlig och kunnig. Det blev en drygt tre timmar lång rundur. Inspirerat berättade han om jordbruk, växter, historia, politik och allt möjligt annat. 

 

Jeeptour
Miguel hade mycket att berätta

Nästa dag besökte vi botaniska trädgården. Bussturen i sig var en upplevelse. Busschauffören manövrerade med millimeterprecision på smala kurviga vägar mellan hus, parkerade bilar, katter och hundar.

Ronaldo kommer från Madeira och fotboll är lite av en religion på ön. När Maritimo som spelar i högsta ligan hade hemmamatch var vi ju tvungna att se detta. Hemmalaget förlorade med 1-3. Publiken viftade med vita näsdukar och var med rätta besvikna både på domaren och laget. Motståndarna spelade dock bra.

Snart matchstart

Madeira var väldigt trevligt och eftersom vi kunde ligga kvar länge till på vår båtplats tänkte vi stanna här en vecka till. Karsten och Jeanette som vi blivit goda kompisar med på Porto Santo hade kommit hit. Jonas och Madeleine som vi träffade redan i Skottland var på ingång. 

Vi blev varse att även orkanen Leslie var på väg mot Madeira. Ibland visade prognoserna att gå lite norr om ön och ibland att den skulle komma rätt på oss. Vi gav oss iväg lite tidigare än beräknat. Det var viktigare att undvika dåligt väder. Vi seglade mot Kanarieöarna på tisdagen, fyra fem dagar innan Leslies ankomst.

Avståndet till Las Palmas är ca 280 nm vilket blir två dygns segling. Det blev behaglig segling i varierande men lätta vindar. Första natten dog vinden ut så det blev motorkörning under en fantastisk stjärnhimmel. Vinden kom tillbaka på morgonen och stod sig nästan hela vägen till Las Palmas.

Nu har vi seglat ungefär 2900 nm. Det mesta har varit på öppet hav eller längs oskyddade kuster. Vi har väldigt lite tidigare erfarenhet av segling på stora havet. 

Hemma längs kusten är ofta vågmönstret till största delen påverkat av vinden och vågorna går huvudsakligen i vindriktningen. Så har inte varit hittills på vår resa. 

Vågorna är ofta oregelbundna, påverkade av dyning från något väder längre bort eller strömmar. Vid låg fart påverkar vågorna båten extra mycket.

När man skall sova i ruffen känns det ibland som att havet bjudit upp Xenia till yster dans ackompanjerat av ljud från knarrande skot, gnissel från kick och bom och ljud från föremål i båten som rör sig. Lyckas man tysta ett ljud så dyker plötsligt något annat upp.

Ett lurigt ljud som det tog lång tid att lokalisera var från en sprayflaska där den lilla metallkulan i burken åkte fram och tillbaka.

Här är lite fler bilder

Taggade långt innan Facebook fanns
Man minns sina gamla hjältar
Man blir törstig av att cykla
Med Jaeanette och Karsten på hamnbaren i Porto Santo
Här ligger vi.
Door of perception
Watermaker
Vila Baleira huvudort på Porto Santo
Fiskebåtar i Funchal
Bambuspön för att hiva upp tonfisk som blivit förvirrad av luftbubblor i vattnet
Utflykt Porto Santo
Vågat bad
Så tuktas en tuja

9 svar på ”Porto Santo och Madeira”

  1. Ja jag har ju alltid sagt att Rocna är nummer 2. Förstår att det flyter på och allt fungerar. Visste inte att Guns andranamn var Tuja.

  2. Tack Gun och Anders för fina bilder och rapport från Porto Santo och Madeira! Härligt att Ni kan ta det lugnt och upptäcka alla platser som Ni passerar på Er tur och inte stressar förbi allt sevärt. Ska följa Er i spåren, när vi kommer till dessa vackra öar fram i november.
    När lämnar Ni Kanarieöarna för Västindien?
    Bästa hälsningar och fortsatt god tur,
    Göran

  3. Gun och Anders
    Kul att läsa Er målande berättelse, till det väldigt fina bilder.
    Ser ut att vara fantastiska öar.
    Bra att Ni sätter säkerhet först.
    Väntar på nästa kapitel.
    Segla fortsatt klokt
    Hälsn Thord

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.